Ridolyckan som förändrade mitt liv

Jag har aldrig velat att berätta om ridolyckan den 8/7 08 vet inte varför kanske jag är rädd. Jag blir alltid skakig på rösten när jag berättar den, kan också bli tårögd. För jag har nog aldrig varit så rädd. Nu ska jag berätta min historia. Berättar inte allt.

Angelica övertalade mig att åka med på ett ridläger Öknehult i Kisa 07. Jag tvekade men åkte med, jag fick en underbar häst Melodie och blev så kär i henne. Efter sommaren visste jag att jag skulle åka tillbaka. Men jag hade ingen att åka med för Angelica skulle inte åka och min andra vän Katrin visste inte om hon skulle jobba mycket i sommar. Hade ju såklart andra kompisar från Stockholm, Norrköping osv som åker dit. Men jag anmälde mig själv övertalade Sofia i min klass att åka. Katrin skrev på bilddagboken att hon skulle åka till Öknehult och få körkört 3-2 dagar innan vi åker, så då åkte jag med i henne bil. Och jag skrek nästan av lycka, både vi var så glada att jag nästan började gråta. Jag saknade hela stället och min älskade Melodie. När vi kom fram dit nästan två timmar innan man skulle komma men vi började packa upp i kavaljeren. När ridlären Maria läste upp vilka hästar vi skulle få (red ej i samma ridgrupp som Katrin men jag och Sofia kom i samma) men när Maria läste upp hästarna kände jag värsta klumpen "tänk om jag inte får Melodie" men när hon sa mitt namn och log då visste jag, jag fick henne. Katrin bytte även till min ridgrupp!

Tredje dagen på ridlägret satt vi tjejer jag, Katrin, Sofia, Ullis, Hanna & Ebba å pratade om en massa strunt saker.  Då säger Katrin "Natta vill du övningsköra?" jag tvekade och sa "nää jag vågar inte just nu, vi tar det imorgon" men hon gav sig inte och sa "nej imorgon kommer det säkert inte att bli av" men jag sa "jomen självklart att vi gör det imorgon."

Nästa dag hämtade vi hästarna red ut och betede medan första gruppen red sin lektion, allt gick jätte bra tog en massa   bilder.

Bilden är tagen av Katrin den 8/7 08 10:26 hade ingen aning om vad som skulle hända sen. Jag sitter som en mupp på bilden för jag höll på att glida av.

Vi red våran lektion för Maria världens bästa ridlärare. När klockan började närma sig 14.00 började vi göra iordning hästarna för att rida barbacka och beta med hästarna. Det var en tjej i min ridgrupp Emelie som hade en liten ponny Molle som alltid fick rida sist, men idag sa jag "Jag rider sist" så hade jag Katrin på Avonlee framför mig. Jag red lite saktare för Melodie går så långsamt men jag satt och sjöng och ropade på Katrin "sjung med då" hon var inte så jätte sugen på det. Vi var 5 tjejer som red ut och skulle ha det kul, vi skulle rida ett barbacka pass efter betningen.
Vi red på en smal grusväg vid stallet då en traktor kom. Melodie blev jätte nervös hon är jätte rädd för sånt, jag kortade tyglarna och var beredd på det. Han i traktorn (han jobbar på Ökne som hovslagare) stannade den och lät oss gå förbi, han vinkade till mig och Katrin. Precis när jag var bakom traktorn så satt han på den "PANG" sa det bara lät precis som en bil baktände. Och Molle, Avonlee och Melodie blev vettskrämda, alla började rusa i galoppen men eftersom jag red sist så kom jag en bit ifrån alla andra och en häst är ju ett flockdjur och en häst känner på sig när ryttaren blir/blev rädd och då skräms hästen upp ännu mer. Jag tappade höger tygel och jag skulle böja mig ner för att få stopp på henne. Helt plötsligt låg jag på marken jag började borsta av mig med vänster armen...

När jag kollade åt höger hörde alla ropa "Gick det bra?" jag svarade inte, vet inte varför. Men jag kollade åt höger ska precis ställa mig upp, då när jag ser att min arm ligger i en onaturlig ställning får jag panik och börjar gallskrika jag skrek "Min arm!!!!" och Katrin rusade fram till mig och hon såg ju också, jag började skrika att jag kommer dö. Jag trodde jag skulle dö, jag såg ingeting, hörde bara hennes röst som lät så skrämd men ändå bestämd. Han som körde traktorn kom utsrpingande, han kan ej någon svenska så han sprang till stallet för att hämta den andra polacken.  Katrin sprang fram till Ullis och sa att hon skulle ringa ambulansen. När katrin sprang så skrek jag "Snälla lämna mig inte" jag höll på att spy, svimma och dö. Hon kom tillbaka efter knappt en minut, det kom en farbror med sin fru och hjälpte mig, han tog över telefonen som Ullis pratade i. Han förklarade att det var mitt ute i skogen 7 mil från Linköping.

Hanna red ner till stallet och öppnade ridhuset där Maria hade lektion för den andra gruppen "Natta har brutit armen" och Maria sprang upp för skog och uppförsbacke där jag låg och skrek. Inga tårar kom. Ambulansen kom efter 13 minuter. Jag hade massa personer runt om kring mig. Jag fick lustgas utav Per (ambulansmannen) men jag fick för lite så dom hann inte bära upp mig på båren, när jag fick lustgasen var det som jag drömde, allt kändes så fridfullt. Jag kände ingen smärta och var som ett skal bara. Jag vaknade upp med ett ryck i hela kroppen och den första jag såg var min ridlärare som klappade mig på benen och jag började gallskrika "Maria snälla rädda mig, Maria rädda mig" och hon började skaka och fick massor med tårar i ögonen hon svarade "Allt blir bra gumman" där låg jag på grusmarken och tårarna forsade ner. Jag kände någon som smekte min hand Katrin var det.

Ambulans människorna började skrika "Natalie tar mer lustgas" jag svarade eller skrek "Bär mig, jag vill inte det är obehagligt" men så tog jag och ambulans tjejen bärde mig och sa "Bra Natalie"  sen vaknade jag efter 1 minut och låg på båren dom lyfte in mig i ambulansen. Katrin satt fram.
Jag fick en massa smärtstillande utav Per och pratade lite, sen somnade jag, fast jag hörde allting vad dom sa.  Efter 45 min så var vi framme vid Linköpings universitet sjukhus. Kom in till rönken, väntade vid sängarna där katrin satte sig brevid mig. Jag grät så otroligt mycket "Jag kommer aldrig kunna rida någe mer katrin" och hon började gråta.

Kom in till operationen, den tog ca 3 timmar. Vaknade upp såg att jag hade gips såg även Katrin. Hon åkte tillbaka till ridlägret och jag sov över. Jag sov inte alls bra, vaknade upp nästa morgon grät väldigt mycket. Min familj visste inte vad som hade knappt hänt och inte jag heller. Min familj satt 3 timmar ifrån mig dom kunde inte komma. Där satt jag själv och grät hela förmiddagen. Jag grät så jag kunde inte äta. En tjej från ridlägret hennes mamma var med på ridlägret så hon kom och hämta mig, jag spydde i deras bil, alla morfin kom ut då.
Höll på att svimma. Sov när jag kom till Öknehult, dom andra red och visste inte att jag var där.
Ät lite, Katrin hjälpte mig att duscha, satt ute och pratade. Skulle precis gå och lägga mig när jag fick ont i armen, jag började gråta och ringde hem och sa att dom skulle hämta mig vilket dom inte kunde göra mitt i natten.

Pappa kom dagen efter och hämta mig. Det var mitt ridläger som jag hade längtat till. Nu går jag hos sjukgymnasten 3 gånger i veckan och mår fysiskt och psykist dåligt, ska få prata med en psykolog.


xoxo /N


Kommentarer
Postat av: Johanna

usch vad hemskt de låter

2008-09-19 @ 23:18:28
URL: http://scorpiongirl80.blogg.se/
Postat av: Johanna

stackare.... kram

2008-09-19 @ 23:37:09
URL: http://scorpiongirl80.blogg.se/
Postat av: Amanda

Låter inte alls kul det där du :/



Sv: Visst, det går fortfarande bra :) Skicka pengaran och portot så skickar jag cdboken när pengarna kommit fram.

2008-09-20 @ 10:20:14
URL: http://mjuppi.blogg.se/
Postat av: Nikolina

jag vill jobba inom mode, helst jobba med mode tidningar vara assisten osv.. :)

2008-09-20 @ 10:23:51
URL: http://mjaubaby.blogg.se/
Postat av: sofia

Usch jag får rysningar bara av att läsa det, men var stark.

Jag själv älskar att dansa jag kan inte tänka tanken att jag inte skulle få göra det något mer!

Jag hoppas du kan rida i framtiden! många kramar, sofia

2008-09-21 @ 09:39:28
URL: http://realblonde.blogg.se/
Postat av: E

Jag har också varit med om en hästolycka, men jag blev sparkad ... I huvudet. Jag låg på sjukhus i ett halvår och mådde skitdåligt i ett helt år efteråt. Men idag är jag tillbaka på både hästryggen och i stallet. Kämpa på, det blir bättre. Och tänk på att värre saker kunde hänt.



Jag har också varit på öknehult, fast 2001 - 2004 :)

2008-09-21 @ 20:25:01
Postat av: naliie

Men gud stackare. Själv så håller jag oxå på med ridsport, de är riktigt kul. Men de är ju trots allt en farlig sport. Hoppas verkligen att du kan hoppa upp på hästryggen igen. :)

2009-05-12 @ 20:59:16
URL: http://naliie.blogg.se/
Postat av: Hanna

fan tjejen :( Eftersom jag läser det här helt okronologiskt vet jag inte för hur länge sen det här var, men hoppas du mår bättre, både fysiskt & psykiskt, i dagsläget.

Jätte jätte tragiskt, så jävla onödigt att sånt här måste hända åt människor.

men som sagt, hoppas du mår bättre, du är stark flickan!



//Hanna

2009-07-28 @ 23:11:10
URL: http://www.matildajohnson.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback