Självmord

Jag har alltid tyckt att folk som begår självmord är svaga, dom orkade inte att stå emot allting och lösa det. Dom tog den enkla vägen och slapp sina problem. Jag har alltid tyckt att folk som försöker begå självmord är löjliga, varför inte lösa sina problem?! Det finns alltid en annan utväg, kanske lite mer jobbigare, men är det värt att dö för sina problem?
Jag har ändrat åsikt nu. Kanske beror det på att jag är själv i det stadiet där jag mår så katastroft dåligt att det inte ens värt att lösa sina problem och det är inte värt att leva någe mer. Jag orkar helt enkelt inte!

8/7 08 var jag med om en ridolycka på mitt underbara ridläger, fick åka ambulans in till sjukhuset och mådde super illa. Trodde faktiskt då att jag skulle se ljuset för sista gången, jag såg ingeting jag hörde bara Katrins röst. Katrin hjälpte mig oerhört mycket och även min ridlärare Maria. Jag slet loss ledningsfästet, armbåge hoppa ur led och ett ben brevid armbåge gick av. Jag fick ha gips i 20 dagar och sy 12 stygn. Fick även in en spik i armen som skulle hålla upp det som var trasigt.

När jag tog av gipset var jag så svag i min högra arm att jag inte ens kunde hålla upp handleden, den hängde bara. Nu har jag blivit starkare och klarar av att göra många saker. Men det är många saker kvar. Jag kan inte räta alltså sträcka ut armen, den är fast i ett böjt länge i 75 grader. Jag har väldigt ont i min arm och går hos min sjukgymnast väldigt ofta 4 gånger i veckan 3 timmar varenda gång.  Jag vet inte ens om jag kommer kunna rida någe mer! För det ser riktigt illa ut.
Jag blir ett monster, ett handikapp... Jag menar inte att handikappade personer är monster men jag själv skulle bli det...

För 30 min sen började jag gråta... Jag fick ingen hund, egentligen så vet jag inte varför jag började gråta. Hunden spelar väl inge roll egentligen. Men jag känner mig så ensam. Alla kan göra vad dom vill, medan jag inte kan göra det tack vare armen... Jag kanske blir nersövd om 14 dagar och dom knäcker ut armen men då kommer det bli konsekvenser. Jag är så ensam, fast egentligen är jag inte det. Har mina underbara vänner runt mig hela tiden, men jag mår så psykiskt dåligt att jag knappt läger märke till dom. Och jag har förbjudit mig att berätta hur jag känner mig, jag har förbjudit mig att gråta, det är väl bara svaga personer som gråter? Jag vill ha en hund dom frågar helt enkelt inte hur man mår. Dom vet!
Jag har tappat livsglädjen helt! Jag orkar helt enkelt inte, tvekar inte en sekund.

xoxo /N

Kommentarer
Postat av: Maria

Jag ska spela match bara :P Men jag är jättenervös endå.

ha det bäst!

2008-08-30 @ 08:41:55
URL: http://emariaberglov.blogg.se/
Postat av: T

om bara svaga personer gråter så är jag svag, för jag blir helt tårögd av din text.

2008-08-30 @ 10:08:04
URL: http://tells.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback