Nalita

Sitter och kollar igenom gamla bilder och hittade den här bilden, var tvungen att klippa bort huvudet för gjorde en äckligt ful grimas. Men iallafall om ni bläddrar i kategorin olycka/sjukgymnast så hittar ni mer förklaring på min armskada. Jag kan inte räta ut min arm så som jag har på bilden, och jag saknar känslan av att sträcka sig på morgonen sträcka ut armarna rakt upp och rakt ut. Ni vet den dära sköna känslan, den saknar jag. Och det vidrigaste jag vet är att jag aldrig kommer kunna få min arm rak :/ och veta att jag har problem me den, och det börjar ta på rygg och axel.

Så var rädd om era ben i kroppen ;)
xoxo/N

Nu är jag hemma igen efter ca 45 minuters träning  =) Det gick jätte bra hos sjukgymnasten har gått mycket framåt tycker både hon och jag. Man blir så glad över att höra nått sånt man blir så peppad. Man måste få höra positiva saker då blir allting mycket lättare, dessutom är det soligt ute och då känns man mer peppad =)

Sjukgymnast: åh den här låten är så bra
En annan sjukgymnast: Ja verkligen
Sjukgymnast: Det här är Tina turner vet du det? Fast det vet du nog inte
Jag: ehm ja jag vet vem Tina Turner är ?!
Sjukgymnast: Ja men så bra då
Jag: hehe ehm ja                                                                           

   
Alla vet väl vem Tina Turner är om man är född på 1990-talet. Min sjukgymnast verkade fascinerad över att en 17 åring (18 om 10 dagar) visste det.'
xoxo/N

Idag kom inte jag till skolan pga att jag inte har sovit knappt nått. "tack" vare pappa, han började få ont i magen runt 19.30 och ni vet då tänker man att man måste springa på toaletten och sånt så det gjorde ju han. Sen gick han och lade sig med magvärk och somnade, men han vaknade vid 23.00 med ännu värre magvärk, och sprang på toaletten. Sista gången han sprang på toaletten var vid 00.00 och då hade han riktigt ont. Sen skojjade jag bara & sa "Du kanske måste åka till sjukan" sen vid 1.00 hörde jag någon som pratade i telefonen, då hade han ringt sjukhuset och dom sa att han skulle åka in. Så han har legat över hela natten på sjukan, sen imorse fick han veta att han ska opereras, så det har han nu gjort. Vi har inte pratat med honom sedan imorse så vi får se hur det går. Men mamma och jag åker snart in och lämnar hans grejjor. Och sedan ska jag till sjukgymnasten :) Skönt då slipper jag åka själv som jag brukar.
xoxo/N

Hej. Nu har jag settat och kollat på tv i år och dar :) Men det är skönt att vara slappa på söndarna, man orkar inte göra nått speciellt. Känns som det inte är någon idé att göra nått heller då man inte kan vara uppe så länge pga skolan. Sen imorron ska jag till sjukgymnasten och det känns sådär, vet inte riktigt om jag tycker det är nödvändigt då träningen av min arm inte ger någon resultat. Tänk er att träna konstant sedan november och det inte har gett ett skit resultat. Snacka om att man lackar då.

Mina rönken bilder. Ser ni stiftet jag har i armen?
xoxo /N

Jag var ju hos pappsen igår :) mycket trevligt! Men idag är det inte lika trevligt, vaknade upp med huvudvärk och satt i mammas säng och pratade lite allmänt med henne. Kom då på att jag ska till sjukgymnasten halv två och då var kl 13.00 när jag upptäckte det, så mamma var tvungen att ringa och sjukanmäla mig till en sur bitterkärring. Men min sjukgymnast kommer att skälla på mig. Och jag kommer inte vara glad inte, är redan fruktansvärt sur så säger hon nått fel ryker hon. Då byter jag sjukgymnast.
xoxo /N

Jag är så äckligt stressad,  för allting!
Skolan och sjukgymnastiken mest. Jag vill bara få operationen överstökad och börja leva livet igen.

gaaaaah ge mig lov från skolan, tyvärr blir det hårdträning för armen, operation väntas efter nyåret.
xoxo /N

haha min sjukgymnast var glad idag :] Grattis till mig, jag slapp skäll och fick mycket beröm.
"Natalie såhär hårt har du aldrig tränat, vad glad jag blir. Bästa gången för dig"

thihi och jag blev glad :] Tänkte senare, hon måste haft sex eller nått innan, varför skulle hon annars vara så glad?
Men min arm har fått tillbaka styrkan, men inte sträck förmågan :/

Rönk bilder från olyckan, där ser ni min spik eller stift som håller upp en bit av armbågen
9/7

xoxo /N

Idag kommer jag få skäll... Utav min sjukgymnast, jag har inte använt min nattskena till armen så jag är väldigt stel.
Så nu kommer kärringen att få damp.
Men jag orkar inte med mig själv, allt blir så jobbigt när man inte kan göra saker som man är van med. tex dansa och rida. Det är de jag saknar mest, och att slippa att ha ont. Jag vet inte ens hur jag levde förut, allt jag har gjort börjar jag glömma, jag vill inte tänka på saker. När jag är vaken fine då tänker jag på nuet inte i dåtid.

Men så fort jag somnar då kommer allt jag gjorde innan olyckan, jag drömmer "mamma titta jag kan använda min arm normalt igen" och då gråter jag alltid när jag skriker så, men när jag vaknar då har jag gråtit. Så jag har nog börjat gråta i sömnen. Idag drömde jag att jag red, och det gör så ont när jag lurar mig själv...Jag fattar inte varför ens egna hjärna lurar en...

Vem fan vill anställa mig när dom kan få två armar och kan få mycket mer jobb gjort?
Men ni förstår inte, ni måste uppleva det jag har upplevt. Kom då och säga "Jag förstår hur det känns"
För ingen jävel fattar hur det är...

xoxo /N

Godmorgon sunshine =) Solen tittar lite fram det blir så mycket lättare att gå upp när det är sol ute.
Idag äre skolfoto som gäller och sjukhuset nada operation men det ska bli grundundersökningen och sen ska han prata med mig vad som kommer att hända med min arm. Jag hoppas till gud att min sjukgymnast inte kommer att vara där, snälla gud gör så att hon är sjuk idag med.

Hon kommer att sitta där och vara så dryg som vanligt. Och ärligt talat orkar jag inte med det, kommer börja gråta om hon är så dryg. Man borde fan få byta sjukgymnast, alla andra patienter jag ser deras sjukgymnaster verkar så jävla bra, utom min kärring.

Nej nu ska jag fixa mig bussen går 8.30 om ni ville veta ;)
xoxo /N

Idag slutade jag tidigt 14.55 mycket skönt. Åkte hem och bytte kläder och sånt drog vidare till Pernilla hade det myspys framför tvn och datan :) Har kollat på resor blir antagligen Egypten har ju kontakt med en tant som hyr ut en lägenhet där så jag tror att vi ska ta den. Anne kanske oxå ska med så det blir skojj :)

Imorron är det sjukgymnasten som gäller dock ingen bassäng och det tycker jag är bra kommer förmodligen att få min mens under natten eller på morgonen, inte så skönt att bada då. Så det blir att träna på land i sjukgymmet.
Jag hoppas att det går bra och att det sker ett under att jag får tillbaka min vanliga arm, tror inte på under men jag kanske kan börja me det? Har det hänt nått under för dig någon gång?
Aja byter ämne, imorron ska jag, Pernilla och Anne ha myspys kväll . Kul att bara sitta och snacka en så jävla mycket skit om vad som händer i lilla staden ;)

Nepp nu vidare till engelska glosorna

xoxo
/N

Idag har jag varit på sjukhuset hela dagen pratat med läkare hit och dit, dom är ju så sega visst dom har mycket att göra men ändå! Sen hade jag ett hårt arbete i bassängen med sjukgymnasten.
Jag har blivit starkare i armen men det är mycket jobb kvar :/ men jag ger inte upp! Det ska man aldrig göra.

Juste imorron kanske jag ska in till sjukhuset igen, jag har fått ont i blindtarmen två dagar i rad. Och i natt var det värst men det gick "över" på morgonen. Så nu ska jag avvakta och se "/

xoxo /N

Idag drömde jag en fin dröm! Jag fick ut min arm jag kunde sträcka ut den helt rak ingen smärta. Jag stod i vardagsrummet med hela familjen och några släktingar det var massa sol ut och det var varmt. Jag hade en vit tunn stickad tröja på mig när jag skrekgrät "Jag får ut den kolla min arm" och alla var så glada.

Jag vaknade upp och insåg att det var en hemsk dröm, jag förstår inte varför ens egna hjärna vill lura en. Hade så mycket tårar när jag vaknade och insåg allt.

Min sjukgymnast sa igår "Du kanske inte får ut din arm någe mer, kanske lika bra att vi inser det"
Det gjorde så ont att höra det så jag började gråta på toaletten på sjukhuset. Jag känner mig så värdelös

xoxo /N

Hade sovmorgon idag till 12.45 mycket skönt :) Hade en lektion idag som jag var med på, gick sedan vidare stressade till sjukhuset till min dumma sjukgymnast. Jag vet att hon måste vara sträng mot mig och inte sitta och dalta... Men inte så sträng så att man blir bara så jävla förbannad på henne.
Var i bassängen idag och det gick helt okej, kom upp och gjorde mig iordning, fick vänta på sjukgymnasten i gympasalen. Gjorde mina övningar sen säger hon till mig "Ja du är så svag, jag undrar hur mycket du tränar?" Hallå? Jag tränar för fullt, jag kan inte träna oftare jag behöver vila.

Så sitter hon och ska försöka läxa upp mig, sen säger hon "Jag tror du går och bär på din arm hela tiden" jag svarade "nej det gör jag inte, jag låter den hänga med" Jag får inte ha min arm i 90 grader i böjd läge jag måste låta den hänga ner i 70-60 grader.

Sen så går vi till en annan avdelning och ska göra om min nattskena till armen, då säger hon till den andra sjuksköterskan som gör dom där nattskenorna. "Ja jag gnäller på Natalie idag ellerhur" och jag svarade inte var sur på henne. Då fortsätter hon säga "Asså hon gör inte som hon ska, jag blir besviken" jag blänger surt. Vadå jag gör exakt det jag ska göra...Jävla surkärring.

Undra om man kan säga till att man vill byta sjukgymnast? :s Jag vill inte ha henne!

Sen efter hon sa det sista så försöker hon bli "snäll" men jag tycker varken hennes tantskämt är roliga.
Och ni ska bara veta hur mycket skit dom snackar om varandra på sjukhuset, när man är patient där så hör man mycket

xoxo /N

Min sjukgymnast är galet skön :) 60 plus kanske hon är.
Hon vill att jag ska bli sjukgymnast  "Natalie nu är du van med sjukhusmiljön så vad sägs om att du ska bli sjukgymnast?" hehe "Nejtack jag håller mig till reseguide ;)" Så fortsätter hon "Du jag tror att du kommer bli en sjugymnast!"

Ja vem vet, jag skulle faktiskt inte ha nått emot det :) Ett spännande jobb, man är ju en tränings coach.
Det måste jag tänka på;)

xoxo /N BLIVANDE SJUKGYMNAST

Jag har aldrig velat att berätta om ridolyckan den 8/7 08 vet inte varför kanske jag är rädd. Jag blir alltid skakig på rösten när jag berättar den, kan också bli tårögd. För jag har nog aldrig varit så rädd. Nu ska jag berätta min historia. Berättar inte allt.

Angelica övertalade mig att åka med på ett ridläger Öknehult i Kisa 07. Jag tvekade men åkte med, jag fick en underbar häst Melodie och blev så kär i henne. Efter sommaren visste jag att jag skulle åka tillbaka. Men jag hade ingen att åka med för Angelica skulle inte åka och min andra vän Katrin visste inte om hon skulle jobba mycket i sommar. Hade ju såklart andra kompisar från Stockholm, Norrköping osv som åker dit. Men jag anmälde mig själv övertalade Sofia i min klass att åka. Katrin skrev på bilddagboken att hon skulle åka till Öknehult och få körkört 3-2 dagar innan vi åker, så då åkte jag med i henne bil. Och jag skrek nästan av lycka, både vi var så glada att jag nästan började gråta. Jag saknade hela stället och min älskade Melodie. När vi kom fram dit nästan två timmar innan man skulle komma men vi började packa upp i kavaljeren. När ridlären Maria läste upp vilka hästar vi skulle få (red ej i samma ridgrupp som Katrin men jag och Sofia kom i samma) men när Maria läste upp hästarna kände jag värsta klumpen "tänk om jag inte får Melodie" men när hon sa mitt namn och log då visste jag, jag fick henne. Katrin bytte även till min ridgrupp!

Tredje dagen på ridlägret satt vi tjejer jag, Katrin, Sofia, Ullis, Hanna & Ebba å pratade om en massa strunt saker.  Då säger Katrin "Natta vill du övningsköra?" jag tvekade och sa "nää jag vågar inte just nu, vi tar det imorgon" men hon gav sig inte och sa "nej imorgon kommer det säkert inte att bli av" men jag sa "jomen självklart att vi gör det imorgon."

Nästa dag hämtade vi hästarna red ut och betede medan första gruppen red sin lektion, allt gick jätte bra tog en massa   bilder.

Bilden är tagen av Katrin den 8/7 08 10:26 hade ingen aning om vad som skulle hända sen. Jag sitter som en mupp på bilden för jag höll på att glida av.

Vi red våran lektion för Maria världens bästa ridlärare. När klockan började närma sig 14.00 började vi göra iordning hästarna för att rida barbacka och beta med hästarna. Det var en tjej i min ridgrupp Emelie som hade en liten ponny Molle som alltid fick rida sist, men idag sa jag "Jag rider sist" så hade jag Katrin på Avonlee framför mig. Jag red lite saktare för Melodie går så långsamt men jag satt och sjöng och ropade på Katrin "sjung med då" hon var inte så jätte sugen på det. Vi var 5 tjejer som red ut och skulle ha det kul, vi skulle rida ett barbacka pass efter betningen.
Vi red på en smal grusväg vid stallet då en traktor kom. Melodie blev jätte nervös hon är jätte rädd för sånt, jag kortade tyglarna och var beredd på det. Han i traktorn (han jobbar på Ökne som hovslagare) stannade den och lät oss gå förbi, han vinkade till mig och Katrin. Precis när jag var bakom traktorn så satt han på den "PANG" sa det bara lät precis som en bil baktände. Och Molle, Avonlee och Melodie blev vettskrämda, alla började rusa i galoppen men eftersom jag red sist så kom jag en bit ifrån alla andra och en häst är ju ett flockdjur och en häst känner på sig när ryttaren blir/blev rädd och då skräms hästen upp ännu mer. Jag tappade höger tygel och jag skulle böja mig ner för att få stopp på henne. Helt plötsligt låg jag på marken jag började borsta av mig med vänster armen...

När jag kollade åt höger hörde alla ropa "Gick det bra?" jag svarade inte, vet inte varför. Men jag kollade åt höger ska precis ställa mig upp, då när jag ser att min arm ligger i en onaturlig ställning får jag panik och börjar gallskrika jag skrek "Min arm!!!!" och Katrin rusade fram till mig och hon såg ju också, jag började skrika att jag kommer dö. Jag trodde jag skulle dö, jag såg ingeting, hörde bara hennes röst som lät så skrämd men ändå bestämd. Han som körde traktorn kom utsrpingande, han kan ej någon svenska så han sprang till stallet för att hämta den andra polacken.  Katrin sprang fram till Ullis och sa att hon skulle ringa ambulansen. När katrin sprang så skrek jag "Snälla lämna mig inte" jag höll på att spy, svimma och dö. Hon kom tillbaka efter knappt en minut, det kom en farbror med sin fru och hjälpte mig, han tog över telefonen som Ullis pratade i. Han förklarade att det var mitt ute i skogen 7 mil från Linköping.

Hanna red ner till stallet och öppnade ridhuset där Maria hade lektion för den andra gruppen "Natta har brutit armen" och Maria sprang upp för skog och uppförsbacke där jag låg och skrek. Inga tårar kom. Ambulansen kom efter 13 minuter. Jag hade massa personer runt om kring mig. Jag fick lustgas utav Per (ambulansmannen) men jag fick för lite så dom hann inte bära upp mig på båren, när jag fick lustgasen var det som jag drömde, allt kändes så fridfullt. Jag kände ingen smärta och var som ett skal bara. Jag vaknade upp med ett ryck i hela kroppen och den första jag såg var min ridlärare som klappade mig på benen och jag började gallskrika "Maria snälla rädda mig, Maria rädda mig" och hon började skaka och fick massor med tårar i ögonen hon svarade "Allt blir bra gumman" där låg jag på grusmarken och tårarna forsade ner. Jag kände någon som smekte min hand Katrin var det.

Ambulans människorna började skrika "Natalie tar mer lustgas" jag svarade eller skrek "Bär mig, jag vill inte det är obehagligt" men så tog jag och ambulans tjejen bärde mig och sa "Bra Natalie"  sen vaknade jag efter 1 minut och låg på båren dom lyfte in mig i ambulansen. Katrin satt fram.
Jag fick en massa smärtstillande utav Per och pratade lite, sen somnade jag, fast jag hörde allting vad dom sa.  Efter 45 min så var vi framme vid Linköpings universitet sjukhus. Kom in till rönken, väntade vid sängarna där katrin satte sig brevid mig. Jag grät så otroligt mycket "Jag kommer aldrig kunna rida någe mer katrin" och hon började gråta.

Kom in till operationen, den tog ca 3 timmar. Vaknade upp såg att jag hade gips såg även Katrin. Hon åkte tillbaka till ridlägret och jag sov över. Jag sov inte alls bra, vaknade upp nästa morgon grät väldigt mycket. Min familj visste inte vad som hade knappt hänt och inte jag heller. Min familj satt 3 timmar ifrån mig dom kunde inte komma. Där satt jag själv och grät hela förmiddagen. Jag grät så jag kunde inte äta. En tjej från ridlägret hennes mamma var med på ridlägret så hon kom och hämta mig, jag spydde i deras bil, alla morfin kom ut då.
Höll på att svimma. Sov när jag kom till Öknehult, dom andra red och visste inte att jag var där.
Ät lite, Katrin hjälpte mig att duscha, satt ute och pratade. Skulle precis gå och lägga mig när jag fick ont i armen, jag började gråta och ringde hem och sa att dom skulle hämta mig vilket dom inte kunde göra mitt i natten.

Pappa kom dagen efter och hämta mig. Det var mitt ridläger som jag hade längtat till. Nu går jag hos sjukgymnasten 3 gånger i veckan och mår fysiskt och psykist dåligt, ska få prata med en psykolog.


xoxo /N

Fick brev från överläkaren idag. Ortopeden, rönken och bestämma när jag ska operas.
Jag vill inte sy i min arm, har så fult ärr, jag vill inte att någon rör min arm har så fruktansvärt ont i den.
Jag vill vara en normal tjej som lever sitt liv.

Jag ska bli den normala tjejen.

Jag vill bli den tjejen jag var på bilderna.



xoxo /N

Insåg att jag berättar mycket om mina framsteg med armen, därför skapade jag en kategori olyckan/sjukgymnast.

xoxo /N