Nalita

Läste på aftonbladet om Ellas värsta Hultfredsfestival minne

”De välte bajamajan”

Året var 1996. Det var alltså tiden före inhägnade bajamajor eller bajamajor uppradade rygg mot rygg. På den här tiden stod bajamajorna fria och utplacerade lite här och var för behov. Jag köade till en singel-bajamaja på campingen. Solen sken, folk var fulla, fåglarna kvittrade.. ja. Ni vet. Helt plötsligt gled en bunt killar förbi och inom loppet av några sekunder hade de - med gemensam kraft - vält bajamajan. Med dörren mot marken. Allt var planerat.

Jag hörde ett kvävt skri inifrån och snälla människor rusade till hjälp för att lyfta upp bajamajan igen. Vet ni hur svårt det är att lyfta en bajamaja? Det är inte bara att resa upp en sån där överfylld kloss igen. Man måste kämpa, balansera rätt och tänka till så den inte välter igen.

Flera långa sekunddrar tickade som i slowmotion när åbäket äntligen stod på plats igen och innan bajamaja-dörren flög upp. En tjej med midjelångt hår uppenbarade sig i dörröppningen. Hon var nerkletad av diarré, spyor, kiss och använt toalettpapper som hängde från hennes kropp, hår och kläder. Sedan kom avgrundsvrålet och alla vi som stod i kö tog ett STORT kliv bakåt för att inte få bajs på oss när hon rusade därifrån mot ån, trillade över stock och sten, grät, skrek, spydde och slet av sig alla kläderna längs med språngmarschen.

Vi sprang såklart efter.

Det är mitt värsta festivalminne under arton grisiga år i Hultsfred.

/Ella

Fyfan stackars tjej...Skulle det varit jag skulle jag fått allvarliga men för livet, skojjar inte. Skulle hålla borta från festivaler och bajamajor. Nejdu då kissar jag eller vad jag nu ska göra ute i det fria - naturen.
Säkert skit roligt att välta den, men inte lika roligt för personen där i.
Så kissa i friheten ;)
xoxo/N